Kanske har du liksom jag minnen från barndomen av en vuxen som det var underbart att få vara med. En vuxen som hittade på lekar och sen var med och lekte, som serverade saft och bullar och bjöd på godis mitt i veckan.
En vuxen som var glad och trygg och kunde berätta både sagor och tala om hur naturen fungerade. När man någon enstaka gång fick en tillsägelse för att man gjort något fel, tog man det verkligen till sig och försökt bli bättre.
Minns du någon sådan vuxen? I så fall vet du precis hur du ska behandla din lilla valp! Du ska se till att din lilla valp ser upp till dig som en allvetande lärare, en skojig lekkamrat och tryggheten i en ibland konstig och stundtals farlig värld.
Den enklaste formen av kontakt är att när du säger hundens namn ska hunden titta på dig så att du kan ge vidare instruktioner. Det tränar man genom att:
När hunden på så sätt vänder sin uppmärksamhet mot dig, kan du visa vad du vill lära hunden eller säga ”sitt” eller ”ligg” och så vidare. Men kontakt är så otroligt mycket mer!
Det börjar redan med den lilla valpen. När valpen söker ögonkontakt med dig, svara! ”Hej lilla vän”, ”vad fin du är” eller någon annan kommentar i positiv anda räcker. Då inser valpen att det går att kommunicera med dig och kommer då att fortsätta göra det. När valpen hamnar i nya situationer och blir osäker kommer den att titta på dig för att få vägledning. Har du inte svarat tidigare kommer valpen inte heller att fråga dig till råds.
Fysisk kontakt behöver man också träna, speciellt på raser med stor kroppszon såsom shibor. Det gör man genom lek.
Jag leker alltid med mina valpar både med och utan leksaker. Genom att bjuda på mig själv utan leksaker skapar jag kontakt.Sådan lek kan vara att ligga på mage på golvet och gömma ansiktet i händerna och låta lite. Valpen lyckas till slut komma åt att pussa mig till bådas glädje. Eller så tacklas jag genom att knuffa lite lätt på låren på valpen och ta tag om framtassarna mycket lätt och genast släppa. Håll aldrig fast!
Att leka exempelvis ”det kommer en katt…” är lika kul för en valp som för småbarn. I bägge de lekarna kommer valpen att bita mig i händerna. Jag tillåter det så länge det inte blir för hårt. När det gör ont skriker jag AJ och slutar leka en stund, gör valpen om det igen går jag därifrån. Precis så leker valparna med kullsyskonen och lär sig hur hårt man kan bitas. Yassi som är pensionär nu gillar fortfarande att leka ”det kommer en katt…”
Fysisk närhet är också kontakt. Det är underbart att sova middag med sin valp på magen eller nerborrad i armhålan. Klia, klappa, smeka och gosa är nödvändigt för små shibavalpar. Men ibland vet de inte det och då får man bära runt på dem tills de uppskattar kontakten.
För att göra det intressant kan man visa den värld de annars aldrig ser. Det vill säga, vad mycket gott det finns i ett kylskåp att provsmaka om man hänger med på armen…
Om din shiba ska följa dig som en hund och dyrka dig så måste du erbjuda underhållning eller visa dig vara talangfull på olika sätt. När du har din valp lös i skogen ska du vara som mest aktiv, du har en hel del att konkurrera med där!
Lek med valpen genom att låta den balansera på eller krypa under stockar, hoppa upp på stenar, göm dig och låt valpen leta upp dig till bådas stora glädje när du blir hittad!
Just att gömma sig eller att byta riktning är ett bra sätt att få valpen att hålla uppmärksamheten på dig. Jag har en 15 meters gräns runt mig som valpen inte får gå utanför. Gör den det vänder jag och går åt ett annat håll eller ”försvinner” utan att säga något. Valpen ska hålla redan på mig och inte tvärt om.
Jag är också bra på att hitta saker i skogen som valpen aldrig hittar! Till exempel sprider jag ut lite korv- eller köttbullsbitar på ett litet område när valpen inte ser. Sedan sätter jag mig med ryggen mot valpen och plockar upp dem igen! Valpen kommer som ett skott och undrar vad jag gör. Då föser jag undan den lite försiktigt, ungefär som om jag inte vill dela med mig, fast sedan ändrar jag mig och valpen får några bitar. Ibland hittar jag korvbitar i trädstammar också. Tänk vad duktig jag är! Själv hittar valpen aldrig korv och köttbullar!
Man kan också stoppa in en bit godis i en kotte och kasta iväg och låta valpen leta upp rätt kotte. Vi tränar också belöningslekar med trasa och bollar.
Ibland sätter jag mig bara på en sten och väntar på att valpen ska komma till mig för att få lite klappar och pussar. När den kommer så håller jag inte fast den, kontakten innebär att vi möts på lika villkor, vi är två jämbördiga som njuter av varandras närhet.
Sedan går vi en stund med koppel och då händer det inte så mycket, faktiskt inget alls. Men när valpen sedan får springa lös igen vet den att nu ska vi ha skoj ihop!
Jag kopplar och släpper valpen flera gånger under en promenad. Dels orkar ingen av oss leka och vara aktiva långa stunder med den glädje som jag eftersträvar och sen gäller det att sluta när det fortfarande är kul. På så sätt bygger jag upp en förväntan hos hunden på att det ska hända något roligt och jag avbryter innan jag måste börja konkurrera med allt annat.
En valp vet inte vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Inte heller förstår den vad som är farligt här i världen. Det måste vi visa och lära den.
Att bli upprörd eller arg för att valpen ”gör fel” är ju ganska korkat. Allt farligt ska vi se till att valpen inte kommer åt till exempel sladdar, kontakter, bilvägar och så vidare, det är vårt ansvar.
Vad man får och inte får bita i ska vi berätta för valpen. När den biter i soffan så säger man ”nej” och lyfter undan valpen, det kan man få göra femtio gånger innan valpen är övertygad om att det är förbjudet varje gång. Först därefter kan man få bli arg när den gör fel. Man kan bara ställa krav på en hund som vet vad som gäller, annars är man orättvis och oberäknelig i hundens ögon.
Äter valpen upp dina nya skor, så gå in i badrummet, se dig i spegeln och skäll på dig! Skor ska stå på hatthyllan eller bakom kompostgaller i valphem, om man inte har uppsikt och kan hindra valpen från att bita på dem på samma sätt som med soffan.
Har man tröttnat på att lyfta undan valpen från soffan efter tio gånger kan man ju alltid föreslå en promenad eller en stunds lek med något annat för att avleda den.
Det jag vill ha sagt är att för att bli en person som hunden vill vara med och som den anstränger sig för att få beröm och närhet av, måste du vara tydlig och ha tålamod.
Tyvärr är det lätt att man säger nej, fy och usch allt för ofta för att det sedan ska ha någon som helst effekt när det väl behövs. Valpen har hört det till leda och bryr sig inte. Eller så har du kanske en känslig valp som vill hålla sig väl med dig och som är konstant olycklig för att den aldrig duger i dina ögon.
Tänk istället på att du är en guide eller lärare åt valpen som inte vet hur man får göra. Uppträd lugnt och sansat och din hund kommer bli likadan.
Helena Ekevär