Mina tankar kring avelsarbete

Shiban i Sverige idag är en frisk och sund hund, med ett temperament som stämmer bra överens med vad man anser rastypiskt i Japan, dess hemland.

För framtiden anser jag att vi ska lägga oss vinn om att bevara detta. Samtidigt måste man hela tiden se hur man kan förbättra de brister som i dag finns i rasen, även om dessa kan tyckas vara av ringa eller ”kosmetisk” karaktär.

För mig är det viktigt att bara göra sådana parningar som jag tror kommer utveckla rasen positivt. Jag behåller nästa alltid en valp ur varje kull för att bygga mitt vidare avelsarbete på. Långt ifrån alla jag sparar går i avel, de blir då familjehundar i sina fodervärdsfamiljer lite tidigare än vi trodde!

Vi bör vinnlägga oss om att bevara stoltheten och värdigheten som är en Shibas kännetecken. Det är av stor betydelse att detta bevaras utan att det slår över till rädda eller skygga hundar. Shiban får aldrig bitas för att den inte vill bli hanterad!

Jag vill föda upp friska, mentalt sunda shibor som ser ut såsom rasstandarden beskriver och som kan vara aktiva familjehundar.

För att uppnå målen krävs tålamod, planering och tid. Vi har en liten avelsbas i Sverige och kan inte slå ut hundar ur aveln trots att de har en del exteriöra brister. Jag kommer dock aldrig att kompromissa med mentaliteten. För mig är det av största vikt att bara använda mentalt sunda hundar i avel.

Vi uppfödare måste titta på tänkbara alternativ utanför landets gränser vid parnings-planering, alternativt importera fullgoda hundar.