Flocken, familjen och ledaren
För att kunna förstå hundens språk och sociala liv i flocken är det bra att känna till hur vargen lever. De flesta studier på varg är gjorda på vargar som lever i hägn och därmed har de inte samma liv och beteende som om de vore vilda. Att studera vargarna i vilt tillstånd är svårt eftersom en vargflocks revir kan vara 100-1000 kvadratkilometer stort.
Flocken grundas
En flocks storlek varierar beroende på tillgången på bytesdjur. Jagar flocken stora djur är mattillgången stor och räcker till flera än om man jagar småvilt. Det är inte säkert att alla i flocken jagar samma byte eller tillsammans utan man kan dela upp sig och jaga på olika ställen inom reviret. På sommaren kan ensamma vargar till exempel jaga sork, även om de tillhör en större flock. Jämför man det med våra hundar så tycker ju de också att de kan gå på egna jaktturer ibland.
En förutsättning för att man ska kunna leva i en flock är att man kan samverka och inordna sig i gruppen. Vargflocken har en ledare, ofta en hanne som är 4-5 år gammal och som tillsammans med en tik från en annan flock slagit sig samman, parat sig under vintern och fått valpar. Dessa bildar stommen i gruppen.
På hösten det andra året består flocken av ledarparet, första årets valpar och årets valpar. Utbölingar är inte välkomna i flocken och det innebär att individerna i gruppen så småningom är nära släkt med varandra. Vargar har ingen inbyggd incestspärr. När vargarna blir könsmogna vid 22 månaders ålder ungefär, kommer en del att lämna flocken och finna sig nya partners att bilda nya flockar med.
Vår flock
I våra hundars tillvaro kommer familjen att likna vargens flock. Hunden kommer att på olika sätt testa vart på rangstegen de befinner sig, om det är en bra flock och ledare eller om man kanske ska ta och leta upp en ny.
Hundar som är 6-9 månader gamla kan plötsligt ge sig av på egna äventyr även om de tidigare alltid kommit när man kallat på dem. I vargarnas liv är det i denna ålder som valparna börjar utforska omgivningen mer på egen hand.
Hunden kanske blir rädd för saker som den tidigare knappt lagt märke till och det sammanhänger med att när man ger sig ut på egen hand kan man inte räkna med att någon annan hjälper en, nu måste alla sinnen vara skärpta och man får vara beredd på allt! Ofta kallas den här utvecklingsperioden hos våra hundar för “spökåldern”.
Våra hundar kan vid 15-22 månader bli mer ifrågasättande, hävda sin egen vilja och försöka ta fler initiativ. I vargens liv är det vid denna tidpunkt som de lämnar sin ursprungliga flock för att bilda en egen. Den utvecklingsfasen brukar benämnas som den sista mentala mognadsperioden.
Flockens ledare och organisation
Sammanhållningen i flocken bestäms i stor utsträckning av alphadjuret, ledarvargen. Det är han som tar initiativ till olika aktiviteter som rör hela gruppen, men om en annan varg tar ett initiativ som ledarvargen tycker sig kunna tjäna på så följer han detta. Tidigare trodde man att det var frågan om en toppstyrning och att de andra underkastade sig, men så är det inte.
Är ledarhannen en bra, rättvis och klok ledare följer de andra villigt efter. En aggressiv eller lynnig ledare kommer inte att ha så många anhängare. Men ledaren är beroende av de andras kunskaper. Flockmedlemmarna kommer att vara skickliga på olika saker beroende på vad de tidigare gjort och haft för erfarenheter. Det leder till att det finns olika specialister i flocken. Det kan vara specialister på att vakta flocken mot inkräktare, passa valpar, spåra upp bytesdjur eller hitta vandringsvägar. Alla dessa specialister bidrar till att flocken kan leva ett gott liv.
I vårt förhållande till hunden kan man jämföra det med att vi bestämmer att hunden ska spåra här och nu. Men sedan överlåter vi till specialisten, hunden, att göra jobbet. Vi ger denna en belöning/del av bytet som tack för hjälpen.
Att vara en bra ledare är inte så enkelt som att bestämma allt och kräva lydnad av dem underordnade. Man måste förtjäna sin plats, annars blir man avsatt.
Vi som ledare
Vi kan se att hundarna avsatt oss som ledare i olika situationer. Inkallningsproblem kanske bottnar i att man låter så arg så hunden inte har lust att följa med. En aggressiv ledare är inte en bra ledare.
Hunden tar kanske allt för många egna initiativ därför att vi inte gör det och som flockledare ska ju vi ta initiativ till lek, mat, dressyr och vila.
Ett annat krav på ledaren är att denne ska garantera trygghet och skydd för sin flock. Inkräktare ska jags iväg och valparna ska försvaras. Kanske upplever en del av våra aggressiva hundar att vi brister i denna funktion. Vi kanske omedvetet sänder ut signaler som visar att vi är rädda eller inte vet hur vi ska agera och då kommer hunden att göra det istället.
Rangordningen
Rangordningen i en flock kan liknas vid en stege. En stege för hannarna och en för tikarna. Alphahannen har ett antal könsmogna hannar under sig och alphatiken har könsmogna tikar under sig. Unghundar och valpar har ingen könsuppdelning utan där är det blandat. Det finns också flockmedlemmar som vistas i utkanten av flocken, omegavargar, förr kallades de för hackkycklingar. Men de andra vargarna bryr sig om även denna varg även om den är den mest hunsade.
Rangordningen bestäms underifrån. De som står lägre i rang försöker klättra uppåt. Speciellt tydligt är det om en ny flockmedlem tillkommer eller en gammal försvinner. Blir det en rangstrid så påverkar det inte bara de stridande, utan alla i flocken.
Vargen hävdar ständigt sin rang på olika sätt. Det kan man se på kroppshållningen, turordningen vid maten och man kan också demonstrera sin makt med tillfälliga förbud. Vargen vaktar ett speciellt föremål eller plats för att efter en stund gå därifrån och strunta i om den andra tar saken eller lägger sig på platsen. Ett annat sätt är att ta initiativ, ju fler som hänger på ju högre rang har man.
Rangordningen i familjen
Till skillnad från vargflocken där nya individer föds in i flocken, så kommer hundfamiljen kanske att ta in andra vuxna individer eller valpar. Vi har genom avel gjort hundarna lite mer främlingsvänliga än vad vargarna är. Våra hundar kan tillhöra tillfälliga flockar på en rastplats eller på en dressyrkurs.
Det som är viktigt vid kontakt med andra utanför flocken är att vår hund ser oss som en bra ledare som kommer att klara av mötet med främmande människor och hundar.
Helena Ekevär (2021)