Ekevär's I-kull

Ekevär's I-kull var mellan Alice (Ekevär's Daiyume) och Gendo (Stämmlocks Gendo) och föddes 2010-06-06. Kullen bestod av 3 tikar och 1 hane.

Från vänster: Ekevär's Isamu, Ekevär's Imooto Indra, Ekevär's Ichigo och Ekevär's Izahami.

Om Juni (Ekevär's Izahami)

Nu när jag varit hundägare i två år undrar jag varför jag tvekade så länge? Men å andra sidan, hade jag skaffat hund tidigare hade det inte blivit Juni och det är ju världens finaste hund! Jag tror inte att jag är ensam om att tycka det, när hon var valp kunde vi inte gå många metrar utan att folk kom fram för att titta, fota eller gulla med henne.

I efterhand har jag insett att hon var en lätt valp, inte många olyckor inomhus, inga problem med att lämna henne ensam och ingenting bet hon sönder. Även som vuxen hund väcker hon uppmärksamhet. Vi får ofta kommentarer om att hon är vacker och ser stolt, lugn, intelligent och värdig ut. Det håller vi förstås med om.


Ibland tänker jag att det hade varit enklare om vi haft en pitbull, då hade nog inte så många kommit fram för att klappa. Juni hälsar och nosar gärna på främmande men föredrar att inte bli klappad, det är konstigt att det är så svårt att förstå för många människor. De människor hon tycker om däremot kan hon hälsa på allra finaste shiba-sättet genom att hon stoppar hela armen i munnen och så får de den stora äran att klia henne på magen.


Även hundar bör helst hålla sig på ett artigt avstånd. Hundar som beter sig dumt och gör utfall triggar bara Juni till att uppföra sig ännu bättre och då trippar hon bara överlägset förbi utan att bevärdiga dem en blick. I övrigt är Juni en väldigt lätt hund, hon utstår stoiskt allt vi utsätter henne för, allt från kloklippning och badning till att sitta i en cykelkorg eller agilityträning (men bara för att hon hänger med på agility så behöver hon ju inte gilla det…)


Juni är också en väldigt lätt hund att förstå, hon ler så fint och kärleksfullt när vi vaknar på morgonen med kisande ögon och öronen platt bakåtstrukna redo för lite morgon-gos, skrattar med hela ansiktet när hon får vara lös och får tokryck och springer som en galning runt, runt med svansen som ett vågrätt streck, är hon sur rynkas det på nosen och när hon är trött och inte vill gå ut då går hon och sätter sig vid hissen för att åka ner via garaget och slippa ta hela vägen runt huset. Men då finns det ett knep att ta till: men Juni, säger jag, ska vi inte titta om kissen är ute? JOOOO!!! det vill alltid Juni och springer fram till ytterdörren, för hon har en något ohälsosam kärlek till katter. Och kaniner. Och rådjur. Och ekorrar.


Hon har förstås tränat oss till att bli lydiga shibaägare, husse brukar till och med ta sin kudde och sitt täcke och sova hela natten på soffan ibland för att inte väcka Juni som lagt sig och sover sött utsträckt över hans halva av sängen. Hon är väldigt morgontrött, så det har hänt att hon blivit buren till tåget för att vi ska hinna i tid trots att man samtidigt ser hur nöjd hon är för att hon fick sin vilja igenom. 


Även personalen på hunddagiset har insett att hon har en förmåga att dupera…de brukar sitta och truga och handmata henne när hon tjurar och matvägrar, en gång bar de hem henne för hon verkade ju så sjuk, men i själva verket ville hon inte vara ute i regnet så väl inne blev hon förstås alldeles frisk och pigg igen när hon slapp bli blöt!

Livet är helt enkelt bra mycket mer underhållande med en Juni i det.

/Charlotte, Junis matte