Ekevär's E-kull

Ekevär's E-kull var mellan Chikai (Stämmlocks Chikai) och Qich (Azuka Go Ichiokasow Av Enerhaugen) och föddes 2006-09-28. Kullen bestod av tre fina hanar.

Från vänster ses Ekevär's Eisuke, Ekevär's Eisaku och Ekevär's Eitaro

Om Taro (Ekevär's Eitaro)

Tänk vad tiden har gått snabbt, det har redan gått lite mer än två år sen jag bestämde mig att jag skulle ha en Shiba. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hittade rasen, men jag vet att så fort jag såg den så blev jag kär. Deras vackra färger, den ståtliga hållning och deras underbara ögon, det var något misteriöst över denna ras som jag fastnade för.

Det hela började med att hitta en uppfödare som precis hade fått valpar eller skulle ha den närmaste tiden. Och det var inte lätt må ni tro. Jag satt timtals vid datorn och letade och letade. Jag letade mest efter uppfödare här i Stockholm. Tillslut hittade jag Helena Ekevär, jag mailade henne på en gång och jag kan ärligt talat säga att från och med första mailet jag fick från henne så kände jag att hon var rätt uppfödare för mig. Tiden gick och vi mailade fram och tillbaka tills den dagen valparna fyllde 5 veckor och vi fick komma och hälsa på.

Jag var jättenervös eftersom jag aldrig hade haft en hund i mitt liv, jag trodde att jag inte passade som hundägare och att jag kanske bara skulle göra fel. Jag hade blivit så osäker på mig själv att när vi skulle åka o träffa valparna hade jag redan börjat ångra mig lite (men bara lite).
Vi visste fortfarande inte om det skulle få vara vi som tog hem en av valparna, vi var ju mest där för att hälsa på och träffa Helena och valparna självklart.

Så fort vi kom genom dörren var det KÖRT, mitt sprängdes i tusen bitar när jag såg de tre hårbollarna. Jag vet inte riktigt hur länge vi var där och gosade och pussades med de små valparna, men några timmar var det säkert. Vi pratade om Shiba och Helena svarade snällt på alla mina frågor.

Jag vet inte riktigt varför men ända från första stunden fastnade jag för Taro, min tjocka, runda och goa valp. Det är nästan bara honom jag har bilder på från den tiden. Efter det här besöket fick jag ett mail av Helena som sa att vi skulle få köpa en valp!!!!! Helena visste att jag ville ha Taro, det lät jag henne veta om och om igen...hihihi
Sen var jag och hälsade på en gång i veckan tills jag fick ta med mig Taro hem.

Nu har det gått nästan två år sen min älskade och vackra Taro kom hem till mig. Det har inte varit lätt alla gånger, jag har fått kämpa och kämpa med hans stolthet och dominans, och fått kämpa med att stå på mig och vara ledare för honom. Det är inte fel att säga att det är mycket hund i liten förpackning. Nu för tiden är han som ombytt, han lyssnar, han vet vem som bestämmer och han är mer lugn i sig själv. Självklart får han sina utbrott ibland, men det tillhör ju,...annars är man ju inte en Shiba, man måste få säga ifrån lite (tycker han).

Förra vintern fick vi chansen att vara med på en vildsvinsjakt. Det var mest för skojs skull och för att vi var så nyfikna på hur Taro skulle reagera eftersom han är i grund och botten en ställande jakthund. Jakten var helt underbar, Taro förstod på en gång vad han skulle göra, han ställde ett vildsvin helt själv. Alla på den jakten blev glatt överraskade av att se Taros prestationer. Ingen hade tänkt sig att en liten hund från Japan skulle klara en vildsvin- och älgjakt. Men där hade dom fel minsann…haha

Nu när han har blivit äldre har vi börjat träna simning och att dra cykel eller bara springa brevid den. Det som är så skönt med att ha en Shiba är att den hänger med på allt. Vi åker båt ute på landet, vi jagar, vi har bott i en lägenhet i stan utan problem. Han älskar att gå inne i stan bland folk o åka tunnelbana och när snälla matte bjuder på en varmkorv. Han är helt enkelt en ”all around hund” och en mycket vacker sådan.

Det går inte en dag utan att jag inte beundrar hans vackra ansikte och hans vackra färg, de snälla ögonen och hans underbara personlighet.
Nu när jag tänker tillbaka så har det funnits så många stunder som jag inte hade klarat av utan honom vid min sida. Han är min allra bästa vän.
Jag undrar vart den här vackra varelsen kommer ifrån och alla som jag träffar säger att "det där, de är en riktig hund". Jag ser så mycket fram emot framtiden tillsammans med honom när jag ser hur mycket han har utvecklats under den här tiden.

Nu när han börjar bli vuxen så ser jag en lugn och självsäker hund som är lojal och vaktar mig in i döden. (Just nu petar han mig med sin nos för han hatar att jag sitter vid datorn...hehehe) Han är min Taro och för mig är han det vackraste som existerar på denna planet. Jag är mycket tacksam för att jag fick just denna hund och längtar till den dagen jag kan ta hem en till Shiba, men det dröjer läääänge tills dess..

Många varma hälsningar

/Aracelly & Eitaro