Ekevär's B-kull

Kennel Ekevär's B-kull var mellan Yassi (Honto-No Yasasii Yuurei) och Kenzo (Sherae Takeda Ninja) och föddes 2003-01-25. Den bestod av 4 livliga tikar!

På den övre bilden från vänster ses Ekevär's Bonzi, Ekevär's Benikinya, Ekevär's Benimitsu och Ekevär's Beniki.

 


 

Om Bonzi (Ekevär's Bonzi)

I april 2003 flyttade Bonzi hem till oss. Hon är en lite kaxig dam och ibland rätt egensinnig dam. Hon trivs bäst då hon får vara mitt ibland oss, hemma i köket eller i fjällen spelar ingen roll. Hon är mycket duktig i skidspåret och följer lätt med 1 till 2 mil. På sommaren är en favoritsysselsättning att sola sig på vår altan.

Vi tränar och tävlar bruks Bonzi och jag. Vi har blivit godkänd ett flertal gånger i Apellklassen. Som närmast har vi varit 2.5 p från uppflyttning. Vårt mål för 2006 är att bli uppflyttad till Lägre. Hennes styrka är spårarbetet (hon är ju en jakthund, inte en bruks hund…). Svagheten är lydnadsdelen, men hon är duktig när hon själv vill, vilket är typiskt för en shiba tror jag. Utmaningen är att hålla uppe motivationen ute på lydnadsplanen.

Hon är en riktig gourmet hund och älskar allt vi äter (och vet hur man skall tigga…), typ goda korvar, paté, goda ostar etc. Högst på listan står dock köttben. Hon skulle kunna göra vad som helst (tror jag) för att få ett. Om hon sedan inte orkar hela benet av någon anledning så kan hon vakta det så länge som det behövs. Om det går för länge och jag ser att hon inte kan koppla av så slutar det med att hon antingen får ta det med sig ut och gömma det i skogen eller se när jag slänger det i soptunnan.  Sen kan hon koppla av.

Rutinen på lördag morgon är att vi två går en långpromenad innan resten av flocken har vaknat. Då går vi oftast till en underbar skog vi har i närheten. Bonzi får springa fritt och så brukar vi ibland köra sökträning.  

Bonzi älskar att jaga råttor och annat små vilt. Det hon helst jagar är dock katter vilket ställer till en del problem när vi besöker svärföräldrarna som har två katter. På julafton förra året fick hon för sig att vi hade råttor under tröskeln till altanen. Hon hade tidigare fångat en liten mus på altanen utanför och fått blodad tand. Efter ett antal timmar och vaktande av denna tröskel (inget kunde störa hennes koncentration) skruvade husse bort tröskeln. Hon fick då undersöka utrymmet noggrant och ingen mus kunde hittas. 

När vi går på morgonen skyndar hon sig snabbt ner under våran säng (ofta lite sur… ). När vi sedan kommer hem är hon mycket pratsam, tar alltid något i munnen, och sen springer hon runt oss, viftar hejdlöst på svansen och ”pratar” och ”pratar”. Hon har så mycket att berätta när hon varit ensam…

//Vid pennan Bonzi’s matte Birgitta